Historisk tillbakablick
På hundra år har möjligheterna till – och synen på – bröstrekonstruktion förändrats enormt. Många vill se ut som de gjorde innan men platt-trenden växer sig allt starkare. Vården lyssnar alltmer på individen och försöker anpassa behandlingen efter vad hen behöver för att må bra.
Publicerad 2 juni 2021
uppdaterad 3 juni 2021
De första beskrivningarna av bröstcancer finns redan i papyrusrullar från det forntida Egypten. Då försökte man bland annat bränna bort tumören. 1882 revolutionerade den amerikanske kirurgen William Halsted vården med sin metod radikal mastektomi, där han tog bort hela bröstet med underliggande bröstmuskel och lymfkörtlar.
Drygt tio år senare gjorde den tyske kirurgen Vincent Czerny det första riktiga försöket till bröstrekonstruktion då han använde en patients eget kroppsfett för att återskapa ett borttaget bröst.
– Under 1900-talet började man också flytta vävnad från andra platser på kroppen och skapa något som började likna bröst för att patienten skulle slippa känna sig sned eller stympad, säger Maria Mani, plastikkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
1963 kom det första silikonimplantatet och på 1970-talet följde möjligheten att göra direktrekonstruktion. Sedan dess har teknikerna blivit fler och förfinats.
"Det är en förändring som skett över tid, att vården lyssnar alltmer på individen och försöker anpassa behandlingen."
Maria Mani, plastikkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala
I dag går det att bevara både bröstvårtor och vårtgårdar, eller återskapa dem i efterhand, och det finns olika bröstformer och konsistenser. Numera bör frågan om rekonstruktion alltid diskuteras vid mastektomi när det är medicinskt lämpligt. För Maria Mani är det viktigt att förstå hur personen tänker och vad hen behöver för att må bra.
– Det är en förändring som skett över tid, att vården lyssnar alltmer på individen och försöker anpassa behandlingen.
Även om många vill se ut som de gjorde innan, känna sig symmetriska och hela, så finns också en växande platt-trend där kvinnor väljer att inte göra en rekonstruktion. Maria Mani upplever att sociala medier har bidragit till att öka känslan av att alla val är både tänkbara och tillåtna.
– Fler personer har möjlighet att dela sina olika bilder och val i dag, visa att det inte bara finns ett sätt att hantera det här.
TEXT: Jennie Aquilonius
