Med humor som verktyg
Skratt kan vara befriande och öppna upp för djupare samtal. Men får man skämta om vad som helst? Och vem får egentligen skämta om cancer? Filosofen Stina Bäckström och professorn Ola Sigurdson diskuterar kring vad humor är och var gränserna går.
Publicerad 16 februari 2022
Ett gott skratt förlänger inte livet. Men humor kan ge vilsam distans och göra det lättare att hantera svåra situationer.
– Jag hade dragit så många skämt under åren om hur plattbröstad jag var. Mina bröst hörde mig och de bara: ’Vi är trötta på det här, nu dödar vi henne!’”
Komikern Tig Notaro drabbades av dubbelsidig bröstcancer, men det stoppade henne inte från att skämta. Inte ens om cancern. Men är det roligt? Och för vem? Och vem får egentligen skämta om cancer? Stina Bäckström fnissar när hon får frågan. Hon är filosof på Södertörns högskola och skriver en bok om humor som samspel och mellanmänskligt förhållningssätt.
– Sådana frågor, vem som får skämta och om man kan skämta om allt och så vidare, de går inte att svara på i största allmänhet. Om det bara skulle vara de som är drabbade av cancer, skulle det kunna vara någon anhörig eller någon som är på annat sätt berörd.
Det handlar om omdöme, konstaterar hon. För humor handlar ofta om att något är som det inte borde vara, att något är på tok.
– Humor är trubbel. Att det är roligt när någon snubblar, det är grundläggande humor som även barn förstår. Det är en förmåga vi har att finna glädje och lust i saker som från ett annat perspektiv inte borde vara roliga.
MEN, BETONAR Stina Bäckström, humor kräver timing och finkänslighet. Det är viktigt att det används i rätt situation och vid rätt tillfälle.
– Om humor används för att få någon att gaska upp sig, eller för att man inte vill ta i att någon har ett stort lidande, då kan det vara otroligt ledsamt och kanske lite kränkande, säger Stina Bäckström.
Historiskt har det funnits tankar om att skratt och humor kan bota sjukdomar.
OLA SIGURDSON är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet och har ägnat tio år av sitt yrkesliv till att skriva böcker om humor och vad den säger om oss som mänskliga varelser.
– Det är inte jättesjälvklart var gränsen går, säger han som svar på frågan om vem som får skämta om cancer.
Humor handlar ofta om att man skrattar åt människors tillkortakommanden och det går att skämta om cancer, även för den som inte är drabbad själv. Men om man ska skoja om någon annan krävs en grundtillit och någon form av solidaritet med den man skojar om.
– Om någon utifrån bara skojar om cancer skulle det kunna uppfattas som inte alls roligt, utan bara kränkande, säger han.
Fyller då skämten någon funktion? Även om det saknas bevis för att skratt och humor skulle vara läkande i sig hänvisar Ola Sigurd-son med glimten i ögat till neuropsykologen Robert Provine som konstaterade att biverkningarna är så försumbara att det ändå inte skadar att pröva. Dessutom hänger kropp och själ ihop och humorn kan ha en terapeutisk funktion.
Historiskt har det funnits tankar om att skratt och humor kan bota sjukdomar.
– I dag tänker man knappast så, men vi vet fortfarande av erfarenhet att humor kan lätta upp en svår situation. Att skratta är ett sätt att förhålla sig till något och ett sätt att hålla distans till det som är svårt.
På samma sätt som gråten kan innebära en fysisk lättnad finns kopplingar mellan skrattet och hur vi mår, säger Stina Bäckström.
– Skrattet är ett uttryck för förståelse, samtidigt som det är spontant och kroppsligt, det är brytningspunkten mellan det kroppsliga och det mentala.
Den som drabbas av cancer tvingas förhålla sig till det okontrollerbara. Då kan humorn fungera som ett sätt att distansera sig till sjukdomen, på liknande sätt som man kan skapa distans med hjälp av att skriva, måla eller skapa musik. Att skämta kan bli ett sätt att hantera sin situation.
– Då är man den som bestämmer hur man ska förhålla sig till sjukdomen, säger Ola Sigurdson.
I sociala situationer fungerar humor som ett smörjmedel. När stämningen är spänd kan ett skämt vara förlösande och öppna upp för djupare samtal. Men att skämta kan också kännas nödvändigt, som något man som cancerdrabbad behöver göra för att skapa distans. Så att människor i omgivningen ska stå ut.
Skrattet är brytningspunkten mellan det kroppsliga och det mentala.
KAN MAN DÅ skämta om allt?
Ja, svarar Ola Sigurdson, men tillägger:
– Men inte alltid, inte vem som helst och inte när som helst.
För komikern Tig Notaro var skämten ett sätt för henne att ta sig igenom cancern. Plötsligt såg hon humor överallt. Hon bestämde sig för att fortsätta sin stå-upp-show. Men också för att gå rakt på sak med publiken. Hon inledde showen med ”God kväll. Hej. Jag har cancer. Hur mår ni?
”Humor är livsviktigt” - 3 frågor
till Isabella Scandurra, som lever med spridd bröstcancer.
Vad betyder humor för dig?
För mig är humor verkligen livsviktigt. Det är ett kraftfullt sätt att poängtera vilka spännvidder som finns i livet. Jag vill fortsätta vara mig själv och ha nära till skratt, även om jag lever i en mörk situation. Då blir humorn ett verktyg i vardagen, lika viktigt som mjöl i pizzadegen.
Hur skämtar du om cancer?
På Facebook har jag ett vanligt konto och en ”fuck cancer-sida” och där blir det en del svart humor. De cancerrelaterade dråpligheterna i vardagen är värda att tas om hand på något sätt. Dessutom kan saker som är svåra att prata om bli lättare om vi skämtar lite.
Upplever du att det är tabu att skämta om cancer?'
Ibland. Humor kan ha flera syften, ett skämt kan få folk att slappna av och bli mer bekväma i en svår situation men egenupplevd humor kan också skapa gemenskap. Den visar att det inte bara är jag, utan det finns ett vi. Sånt uppskattar jag.
