Val efter mastektomi
En bröstrekonstruktion kan göras på flera olika sätt och vilken metod som passar bäst påverkas av en rad olika faktorer. "Det viktigaste är att ge varje kvinna en skräddarsydd behandling utifrån hennes förutsättningar", säger Kerstin Sandelin, överläkare och bröstcancerkirurg.
Publicerad 2 juni 2021
uppdaterad 3 juni 2021
En bröstrekonstruktion kan göras på flera olika sätt och vilken metod som passar bäst påverkas av en rad olika faktorer. Strålning riskerar till exempel att påverka resultatet om man använder implantat eftersom det finns en risk att det nya bröstet blir hårt. Och för att kunna göra en rekonstruktion med egen vävnad krävs att det finns en del hull att ta av, samtidigt som man inte bör ha för högt BMI.
"Det viktigaste är att ge varje kvinna en skräddarsydd behandling utifrån hennes förutsättningar då studier visar att den som är delaktig i vården också blir mer nöjd."
Kerstin Sandelin, överläkare och bröstcancerkirurg
Förutom medicinska och fysiska överväganden är det dessutom en rad praktiska frågor, som resor och geografi att ta hänsyn till, liksom kvinnans livsstil. Rökning och övervikt påverkar till exempel risken för komplikationer.
Ibland händer det att kvinnor som väljer att avstå rekonstruktion även vill ta bort det friska bröstet, för symmetrins skull eller av rädsla för nya tumörer. Men det görs bara i undantagsfall, oftast om det kvarvarande bröstet är väldigt stort och riskerar att leda till ryggproblem.
– En rekonstruktion är ett led i en canceroperation som kvinnan har rätt till. Men att ta bort ett friskt bröst har vi läkare svårt för. Det är dels en resursfråga, dels är det ytterligare ett ingrepp som riskerar att leda till komplikationer, säger Kerstin Sandelin.
Val efter mastektomi
- Direktrekonstruktion
Görs under samma operation som då det cancerdrabbade bröstet tas bort, men det kan behövas ytterligare ingrepp innan det nya bröstet är klart. Fördelen är att kvinnan slipper leva med bara ett bröst en tid, att huden över bröstet kan sparas, och det blir färre ingrepp. För att uppnå symmetri kan även det friska bröstet behöva opereras. - Senrekonstruktion
Om det ska användas kroppsegen vävnad så görs senrekonstruktion tidigast två år efter att bröstet tagits bort, annars kan det ske tidigare. Det kan behövas mer än ett ingrepp innan det nya bröstet är färdigt och den andra sidan har blivit symmetrisk. Fördelen är att beslutet hinner mogna och eventuell strålning, som kan påverka mjukdelarna och därmed resultatet, är avslutad. För att uppnå symmetri kan även det friska bröstet behöva opereras. - Implantat
Den vanligaste rekonstruktionsmetoden är att operera in ett implantat under bröstmuskeln. Implantatet är oftast gjort av silikon. Ibland behöver vävnaden töjas innan implantatet sätts in vilket kan göras med en så kallad expander. Den opereras in där implantatet ska vara och fylls successivt på med koksaltlösning. De flesta expanders fungerar som ett vanligt implantat och behöver inte bytas ut. - Kroppsegen vävnad
Vid rekonstruktion med egen vävnad, lambå-teknik, tas vävnaden antingen från ryggen (LD-lambå) eller från buken (DIEP-lambå). Den vävnadsbit som flyttas kallas lambå. Operationen utförs av plastikkirurger och är mer komplicerad än rekonstruktion med implantat. Ibland krävs också en kombination av egen vävnad och implantat för att uppnå önskad storlek. - Symmetrioperation
Vid rekonstruktion opereras ofta även det friska bröstet för att bli mer symmetriskt med det nya. Att ta bort det friska bröstet bara för att bli symmetrisk, oavsett om rekonstruktion har gjorts eller ej, är dock inget alternativ. Friska bröst tas bara bort vid hög risk för ny bröstcancer, eller i vissa fall av psykologiska eller medicinska skäl och efter noga avvägningar. - Platt stängning
Det cancerdrabbade bröstet tas bort och kirurgen ser till att den platta bröstkorgen blir så snygg som möjligt, i samråd med den cancerdrabbade.
Tänk på att en bröstrekonstruktion ofta görs i flera steg och komplikationer är relativt vanliga. Rådgör med din läkare!
Källa: 1177 och Jana de Boniface, bröstkirurg
TEXT: Annika Sjöberg